Och jag försöker, men kan inte andas.

Igår på kvällen packade jag väskan med filtar varma kläder, mackor och varm choklad och begav mig till Hemlunda där jag mötte upp Sandra. Vi sattes oss ner på stranden och kollade på solnedgången, även fast det inte blev så mycket till solnedgång då den täcktes av massor utav moln. Men det var fint ändå. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, om viktiga saker och om oviktiga, om roliga saker och om tråkiga saker. Den där Sandra, hon är allt bra hon. Typ världsbäst.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0